Växter
Blomväxter i Nolhaga
Nolhaga ger den blomsterintresserade en del upplevelser trots att det inte finns några särskilt ovanliga eller sällsynta arter. Istället är det möjligheten att ofta besöka området som ger upplevelsen av att det ständigt händer något, ”årets gång” syns och känns på dofterna. Promenerar man inom Nolhaga vid olika tidpunkter under sommarhalvåret så upplever man en stor variation i blomning och dofter. Tar man dessutom vägen genom koloniområdet så blir blomsterprakten ibland bedövande.
Lika påtaglig är aldrig den naturliga blomsterprakten beroende på att variationen i miljöer är stor. Icke desto mindre kan man njuta av delvis riklig blomning under vissa perioder. Den tidiga vårens vitsippsblomning kan vara riklig och strax efter följer häggens blomning som i Kongo lägger en tung doft under stilla morgnar och kvällar. Senare följer av blomningar av rönn, hästkastanj, lönn och lind där trädens storlek gör blomningen imponerande.
Läs mer om blomväxter
Den stora variationen i landskapet inom Nolhagaområdet gör att det finns en förhållandevis rik variation när det gäller träd, buskar och blommor inklusive ormbunkar. Berggrunden är dock kristallin och därmed blir jordarna generellt inte speciellt näringsrika, varför kalkarter eller arter som är typiska för riktigt rika lundmiljöer i stort sett saknas. Här och var finns ändå mindre områden med jord som kan klassificeras som näringsrik mulljord. Variationen bland växterna skapas istället genom att det på en mycket begränsad yta finns så många ekosystemtyper. Från ekparken med sina mäktiga minst tvåhundraåriga ekar, över bergets glesa mestadels hedartade bokskog till alskogen med sina snår i Kongo och tallskogen på det västliga bergets kalott. Nere vid viken finns också på baksidan av berget några få riktigt stora och höga granar. Stränderna längs Säveån och sjöns vikar varierar och ger ytterligare underlag för variationen bland de olika växtfamiljerna.
Utöver den naturliga variationen så tillkommer en hel del mer eller mindre förvildade ”rymlingar” från koloniområdets mångfald av mer exotiska arter. I kanten på Kongo finns t.ex. stora bestånd av strutbräken och jättebalsamin vilka alldeles säkert ursprungligen kommer från någon av områdets odlingar. Även i området kring stadens trädgård finns sådana arter plus ett antal arter som sprids lite runt omkring inom staden genom att jord och kompost flyttas runt från olika platser, s.k. ruderatväxter.
Nolhagas landvegetation präglas ändå mest av den öppna parkartade miljön med stora vitsippsmattor på våren och av de stora bestånden av mjölkört (rallarros) och högvuxna gräs längs åbrädden på högsommaren. Sällsynta arter saknas och floran i allmänhet är tämligen trivial, men då och då under årens lopp har mer ovanliga arter dykt upp, ofta högst tillfälligt, inom ruderatmarkerna runt om i området.
Vattenvegetationen präglades tidigare av den då dominerande bladvassen men denna är numera i stort sett reducerad till ett mindre parti i den nordliga delen av inre viken. I och med bladvassens försvinnande och minskad näringsrikedomen har en del av de växter som är mer typiska för de näringsrika slättsjöarna, t.ex. blomvass och sjöranunkel, försvunnit från området. Kvar är dock stora bestånd av kalmus i den yttre grunda viken. Ökningen av fria vattenytor har dock medfört att undervattensvegetationen ökat på många platser i vikarna, och kanske har nya arter kommit till.
Växlingen mellan land- och vattenmiljöer, i kärr men också på tidvis översvämmade områden, skapar förutsättningar för vissa arter. Inne i Kongo finns en starrart, rankstarr, som är typisk för dessa miljöer. Runt om längs stränderna och även inne i Kongo växer stora bestånd av svärdsliljor på dessa fuktiga marker.
De begränsade speciella miljöerna som skapas av sandbankar och även vissa områden på den gamla landbandybanan är hemvist för en del små och oansenliga vattenväxter. För att hitta dessa måste man aktivt leta efter dessa arter, av vilka några inte är så vanligt förekommande. Tillträdesförbudet inom naturreservatet sommartid förhindrar dock detta.
